Some of picturies from My hometown you can see in Svenska gården.







Photos and Picture of Arts
March is my favorite. Spring is coming and sometimes rain is falling and the other day snow is falling from the sky. In the air you can hear the birds and my heart become warm when I see all the birds which are coming back from others countries.
In March Putin have invaded Ukraina and we have a big war in the east. I only can feel suddness with the children and mothers in east. Many young boys and girls are doing because of Ptins madness.
Året var 1972 då dörrarna stängdes till lådfabriken. Då hade den hunnit verka från 1850-talet. Det var släkterna Lillqvist och Sundqvist som startade en anspråkslös industri i en liten kammare. Förtaget flyttade 1878 till Galenfors där fabriken ligger nu i dvala och väntar. Verktygen, maskinerna och de staplade fanerskivorna skriker att ”än duger vi till lådor”!
I Fabriken finns en lugn stämning och arbetarnas många arbetstimmar i dålig belysning och oergonomiska ställningar anas. Det var många unga pojkar som arbetade här. I arbetslaget ingick 2 personer per familj och familjerna var 7 till antalet. Arbetsstyrkan uppgick till 20-25 personer och under högsäsongerna levererades omkring 10.000 lådor i veckan. Största köparen var Strengbergs andra köpare var Retting i Åbo. Man exporterade även lådor bl.a. till Holland. (Information är tagen från Fabrikens informationsblad skrivet av Gösta och Jörgen Sundqvist).
Den nuvarande fabriken ägs fortfarande av släkterna och öppnas för visning vid behov.
Brushanarna, Suokukko, Philomachus pugnax. För till familjen snäppor och är en speciell vadare. En tyst fågel och hanens krage under våren är färggrann. Brushanarna visar på naturens mångfald men stor skillnad på könen. Honorna är mindre och mycket anspråkslös i färgen. Brushanarna kommer i stora flockar till speciella parningsplatser har blivit ovanligare i södra och mellersta Finland. Enligt luonnonportti finns det ca 5000-8000 häckande par i Finland. Hannarnas höstflyttning i juni-juli, honorna och ungfåglarna i juli-september. Fåglarna kommer i april maj och övervintrar i Medelhavsländerna och i Afrika.
Jag har fotograferat Brushanarna i ett par dagar härligt att se på dem och beundra hanarnas vackra kragar. Brushanarna sammas på samma plats och det är trångt på stenar var de sitter. Hanarna tävlar om honorna och drabbar samman då och då. Men ofta räcker det med att hanarna gör hotfulla hotelser mot varandra för att markera sitt revir. Det som är utmanande för fotografen är att de sitter så tätt intill varandra. De är skygga och flyger lätt upp och väljer en annan plats. Bakgrunden är också utmanande de sitter ofta på åkrarna och den oplöjda marken är inte precis vacker. Men ibland har man tur och hittar dem vid vattendrag eller grustag och då kommer de mera till sin rätta.
Märker hur jag påverkas av frivillig isolering. Jag rör mig ute träffar en del av släkten. Men den dagliga rutinen med vattenjumppa och annat som hör vardagen till är är borta. Rutiner är viktiga och de ger struktur till min vardag. Visst har jag rutiner stiger jag upp tidigt jobbar med bilder framför datorn eller åker ut och fotograferar. Håller kontakt per telefon och via sociala medier till vänner och bekanta. Men saknar besöken på biblioteket, simhallen, olika matställen och de naturliga möten som sker dagligen.
Fotografera i sällskap är också trevligt, speciellt på främmande ställen, djupt inne i skogen eller i mörker. Fotografera i sällskap betyder att du har någon där i mörkret som du känner och det skapar trygghet. Fotografera i litet sällskap innebär ju ett naturligt avstånd från varandra.
Nattfotografering är för mig utmanande det är ett par år sedan som jag sysslade med nattfotografering. På kimitoön var jag ofta ute och fotograferade i skymningen drömde om att fotografera älgar och hjortar. Jag såg nog dem men genast jag började fotografera försvann de.
Vid nattfotograferingen ställer jag mig frågor som: Vilka inställningar skall jag välja? Vill jag ha flygande stjärnor eller stjärnbilder! Båda har sin charm. Några nattbilder från gårdagens utfärd till Fäboda (30.3.2020).
En typisk kvällsbild solen har gått ner och timmarna efter solnedgången färgar himmel i purpur och blått.
Här kan man se stjärnbilder. Jag är dålig på dem och att urskilja de olika stjärnbilderna från varandra kräver träning. Det finns fina webbsidor för detta bl.a. ungafakta som passar för unga och mig som är nybörjare.
http://www.ungafakta.se/stjarnorplaneter/stjarnbilder/stjarnkartor.asp
En bild i väntan på norrsken lite färg på himlen men inget sprakande norrsken. När jag stod och väntade på sprakande norrsken kom jag ihåg hur jag som barn stod på gården och följe med norrsken skådespelet. Min pappa lärde mig att uppskatta både åskväder och norrsken. Mäktiga skådespel som himlen erbjuder oss!
Det blåste friskt vid Fäboda och jag beslöt att åka hem och krypa ner i den varma sängen. Konstaterade jag behöver mera övning på nattfotografering!
Att knäppa bilden är bara halva arbetet vid fotografering sedan måste man framkalla bilden vilket man tidigare gjorde i mörkrummet. Nu är det redigering med dator som gäller. Bildens utseende beror mycket på hur man redigerat den. Att redigera en bild och manipulera en bild är två skilda saker. De bör inte ställas mot varandra för att manipulera bilden kan också vara en konstform.
Det som jag tycker är det viktigaste är att vara ärlig med hur bilden har kommit till. När det gäller tävlingar så finns det tydliga regler som man bör följa. Många tävlingar har nu infogat en kategorie som är mera kreativ och är mera tillåtande.
Här är tre bilder av samma motiv men de är redigerade på olika sätt. Bilderna är redigerade i PS och inom ”normal redigering”, färg, vitbalans, skärpa. Jag har tagit bort många fläckar från himlen genom att jag fick snö och vatten på linsen.
Det är roligt att se och höra på fåglar. I år har jag mest haft skator och kajor på min egen gård. Min granne som har mycket aroniabär får besök av Sidensvansar och det passar ju bra för mig.
I början av året hade vi en berömd Uggla Höguggla i Jakobstad och även den fick jag en bild på.
Stjärtmesen är en ny bekantskap för mig och den hoppas jag kunna fotografera mera.
En annan fågel som jag önskar få en närbild av är Orren nu har jag bara lyckats fånga ett tjugotal fåglar i flykt eller som sitter upp i trädtopparna.
En intressant upplevelse är den vita anden som simmar i Vasa tillsammans med andra änder. Roligt att se att den är helt accepterad av de andra och den försvarar sig precis som vilken annan and.
Efter många regninga dagar och blåst blev det sol. Blåsigt och en aning ljus. Vad kan vara bättre fotograferings väder? Klimatförändringen anser många är en överdrift. Jag tycker sunda förnuftet säger att vårt klimat har förändrats. Den 23.2 var det öppet hav med svallande vågor och bäckar och åar som redan svämmar över. (Österbotten)
Hundens jacka fångas upp av den hårda vinden.
Även vid Hjulforsen flöt vattnet fritt bara för en vecka sedan var det många isbildningar som man kunde fotografera. Bilden nertill är fotograferad 14.2.2020.
Avslutande fotograferingsdagen med att beundra Orrarnas flykt. Fåglarna är otroligt skygga och känsliga för minsta rörelse. Trots detta så fick jag beundra dem då de satt i trädtopparna.
Orrarna tar till flykt och mitt objektiv räcker inte riktigt till.
Esse centrum och Hjulforsen intressanta ställen att fotografera is och forsande vatten.
Esse å börjar i Evijärvi och rinner igenom Lappforsen, Esse centrum och Kållby innan den når Larsmosjön.
Jag fotograferade där 14.2 i härligt solväder som gav spännande skuggor- Följande dag så var det grått och duggregn. Kontrsten på dagrna var så stör att jag upplevde att jag misslyckades med bilderna.
en bild säger mer än ...ord